November 27, 2011

Sophia Grace

Jag såg det här på Jennys blogg. Kanske sen på bollen men vilken stjärna. Skön attityd. Underbart.


Det bästa är när den prinsessklädda varelsen i sin show skiker "eat your heart out Slash". Kolla på Jennys blogg här får du se.

Just det! Jenny är en väldigt duktig illustratör. Titta in på hennes andra blogg också HÄR.

Cut cuter cutest

På route 1 stannade vi till på det gulligaste stället någonsin. Det var en liten gårdsbutik som sålde färska grönsaker, pajer, fudge, pannkaksmet, sylt, äpplen. Ja egentligen allt man kan tänka sig och allt var idylliskt fint förpackat. Jag ville aldrig gå där ifrån. 

La boutique.






Här bodde geten. 

Om man missat plocka färgglada löv kunde man hitta det här. 

Höstmajs. 

Fin finare finast

Den här är säkert full med konserveringsgämnen men ack så fin förpackning. 


Pumpor.

Om man var hungrig kunde man köpa grillad majs. 

Eller gå in till det lilla kafét och provsmaka en miljon olika fudger. Allt var sött så sött. 

Fanns även lite mer icke hemgjorda kolor. 

Pajer i tusental. 
Slutade med en bit av det här goda. Mums. 

November 26, 2011

West coast

Alla som har chansen borde åka California state route 1. Det är nog en av de finaste bilfärder jag har gjort. Visa delar av vägen är magiska. Jag och min kollega skulle alltså ta oss från Los Angeles till San Francisco med ett stopp på vägen i Santa Maria där vi har vårt bolag. Istället för att ta den snabba motorvägen åkte vi route 1. Det tog många timmar och lite illamående men det var värt det.

Magda har ju hävdat länge att vastkusten är bättre än New York. Efter den här bilfärden förstår jag vad hon menar.

Route 1. 

Vägen var inte i bästa skick alltid men  

det spelade egentligen inte så stor roll när man åkte förbi det här

och kunde drömma lite om att man en dag skulle kunna bo där. Känns i och för sig inte troligt att jag kommer göra det. Mer Magda eller Lina S.  


Magiskt. 

Hejhej. Uttråkad. 

Det är megafräckt med vatten och berg ihop. 

Kolla! man dör så fint är det. 

Efter många timmar i bilen kom vi fram till Big Sur som jag inte alls fattade vad det var förrän Magda blev exalterad över att jag var där. Det är i alla fall ett hurtigt friluftsområde. Mycket rofullt och fint. Det här fick bli det sista stoppet innan vi körde på motorvägen igen för att ta oss upp de sista milen till San Francisco. 

La mer

Mitt första stopp på resan ner till Kalifornien var LA, Santa Monica. Det som slog mig var att luften av så annorlunda. Bra annorlunda. Efter att ha andats New York luft ganska länge var det en befriande känsla att komma ner till öppet vatten och få frisk havsluft i lungorna.

Santa Monicas strandpromenad. Lika flott som man kunde tänka sig.


Livräddningstorn som agerade sovplats ibland verkade det som. 

Turistpiren. Var dock ganska lugnt med turister. För kallt och blåsigt tror jag. 

På piren fanns det ett litet mini tivoli. Ni vet ett sånt där som mamma och pappa aldrig lät en åka på eftersom de visst inte kunde skruva ihop karusellerna ordentlig. 

Fiskmås. 

Minitivolit igen. 

Vyn från piren. 

November 24, 2011

Upp som en sol ned som en pannkaka.

Precis innan jag skulle åka iväg på min jobbresa hade jag, Marja, Linda och Kattis bestämt att vi skulle gå till Panna II och äta middag. Panna II är en indisk restaurang som är kända för sin galna belysning. När Hanna (syster) var här pratade vi också om att gå dit men av någon anledning blev det aldrig av och nu när vi skulle gå blev Marja sjuk och stannade hemma. Jag mötte i alla fall upp Linda och Kattis där.

Så här ser Panna II ut från gatan. Det är egentligen tre indiska restauranger som ser likadana ut (gissar att de delar kök). När man går förbi stressas man in av de tre inkastarna som står utanför.  

Lite närmare. Ni ser ju. Helt galet. 

Väl inne bländades vi av lamporna men lyckades tillslut fokusera på menyn och vi fick in mat. Kattis såg till att vi fick öl i glasen. Restaurangen har inget alkoholtillstånd så gäster får ta med sig själva. Det är inte så vanligt inne på Manhattan men jag har sett ett flertal här i Hoboken som har BYOB (bring your own beer). 

Maten var helt ok MEN vi så fort vi ätit upp men fortfarande hade öl kvar i glasen blev vi ivägkörda (andra gäster som väntade). Vi hade då suttit ner i 50 minuter. Givetvis var det högst ouppskattat. Ni kan läsa mer om vad som hände på Lindas blogg här.  

Skitsura gick vi från Panna II och svor på att aldrig komma tillbaka. För att sudda ut de sura minerna tog Linda oss till Rue-B. Vilken liten pärla! Opretentiöst, live musik och goda drinkar.

Linda, Kattis och drinklistan. Jacke kom också lite senare.  

Kvällen som började fantastisk bra med ett litet litet avbrott slutade med att jag gick från Rue-B lite euforisk och tyckte det var en av de bästa kvällarna. Underbara människor!

Happy Thanksgiving.

Idag är det Thanksgiving här i USA. På jobbet har jag förstått att Thanksgiving är likartat om inte större än julafton. Jag mötte upp Anna tidigt på morgonen för att titta på Macy's Thanksgiving parad. Kaos. En miljon ungar som skrek, tjoade och tjimmade. Paraden består alltså av gigantiska heliumballonger i former av olika tecknade figurer t.ex. smurfar, Kermit, toy story figurer osv. Hela uptown var kaos och omöjligt att röra sig från västra- till östrasida. Hur som, vi köpte varsin bagel och kaffe och stod och tittade ett tag men tröttnade ganska snabbt. Istället tog vi oss efter mycket om och men till fifth avenue där nästan allt var stängt. Imorn är det nämligen Black Monday, det är samma sak om mellandagsrean. Kaos igen alltså. Vissa butiker öppnar kl 12 inatt och när Anna och jag passerade kl 9 i morse satt det folk och köade utanför Best Buy (elektronik bla). Det var alltså då 15 timmar kvar och svinkallt. Jag har hört att folk står i kö och sen säljer ut sin plats till högstbjudande precis innan rean börjar. Vet inte om det är sant. Någon på jobbet sa att förra året var det en person som blev ihjältrampad. Sanningsgraden i det vet jag inte heller. Oavsett pratar alla om det här. Jag tror dock att jag ska hålla mig inne.

Jag är lite osäker på vem det är som flyger omkring men så här såg det i alla fall ut från stället där jag och Anna stod. 

Usch stackars. 43 miljoner går det åt.

November 22, 2011

Walk in the park.

Förra söndagen efter att Marja och jag hade varit på Red Rooster promenerade vi ner i Central Park. Vi tyckte det var härligt att komma ut i skogen och få andas frisk skogsluft..eh. Skog eller inte så hade vi perfekt promenadväder och passade på att hänga i parken tills det började skymma.

Hejhej!

Det fanns ganska många fina löv som ville följa med hem. Speciellt många blev det i Marjas väska.  

åh. Jag älskar höst när det ser ut så här. 

eller så här. 

Vi stannade till och fikade på en bänk.  

Mumsade på de här som vi hade köpt med oss i Harlem. Det är alltså mini cupcakes. Jag har ju dissat cupcakes men tänkte att jag skulle ge minisarna en chans. Hjälpte inte. De är fyllda med socker och ännu mer socker och jag gillar ju ändå socker. Jag ger upp nu tror jag. 

Tillslut började det skymma och vi gick ner till skridskobanan. 

och tittade på alla som åkte runt, runt, runt innan vi begav oss till Brooklyn för middag. 

Hemma igen.

Jag har varit ute och rest en vecka nu med jobbet därav total tystnad. Har varit i LA (Santa Monica) och sen kört utmed kusten (amazing) upp till San Francisco. Spenderade två dagar i ett regnigt SF och sen vidare till Dallas och nu är jag äntligen hemma i ett dyblött NY.

Ska snart uppdatera med bilder. Under tiden är det här till Magda. Megasnygga heller hur?!

November 14, 2011

Saturday at the Rooster

Sen Marja kom har det varit ett fullspäckat program. Det finns så mycket jag vill visa och vi vill göra så det finns ingen tid att sitta hemma. Sömnen få ta lite stryk men vi får ta igen det när hon är tillbaka i Sverige igen. I lördags morse åkte vi upp till Harlem för att gå till en soul food restaurang som lät väldigt rolig när jag läste om den men när vi väl kom dit var det nästan helt tomt och kändes inte så kul. Vi vände i dörren och gick till Marcus Samuelssons Red Rooster istället.

Hit var det alltså vi gick. Det ligger på 125.e gatan. Utanför eldades det rökelser och spelades Michael Jackson.  

Jag hade fått för mig att det skulle vara sterilt och högblanktfräscht men det var supermysigt och hemtrevligt. 

Vi började med bloody mary.

Gott och mättande. 

Eftersom vi inte bokat fick vi inte plats här men vi satt lika bra i baren och mumsade på scrambled eggs och bröd (aka biscuit) i sås.  


Efter maten promenerade vi mätta och belåtna ner till central park för att få lite naturkänsla.